Hur utvärderar vi våra övningar?

Handen på hjärtat: Hur utvärderar vi idag hur vi löst uppgifterna på övningar? Känns följande igen: Fyra timmars övning med flera delsteg och fem minuters genomgång då alla vill hem?

Jag vill lite kort presentera ett alternativ från teamträning av akutvårdsteam (Traumateam): Upplevelsebaserad teamträning bygger på att teamet tillsammans löser en svår uppgift och sedan får instruktörshjälp med att steg för steg arbeta sig igenom händelsen och komma fram till vad teamet löste på ett bra sätt och vad man ska göra annorlunda nästa gång. Vid teamträning av sjukvårdsteam spelar vi in scenariet (omhändertagandet) på video, inklusive bra ljudupptagning, samt patientsimulatorns status (puls, blodtryck, medvetandegrad). Vid genomgången efteråt går teamet tillsammans igenom det inspelade materialet och har det som utgångspunkt för sin diskussion. Det har visat sig vara ett mycket kraftfullt sätt att lära sig mer om hur man fungerar i grupp och hur man med enkla hjälpmedel kan förbättra hur man kommer igång i gruppen.

Om vi skulle börja använda denna typ av pedagogik i räddningshundgrupperna tror jag vi har mycket att vinna. En observatör som filmar, kanske GPS-loggar på vart olika personer och hundar befinner sig, inspelning av eventuell radiokommunikation, är exempel på datapunkter som vi kan skapa till stöd för diskussionen i gruppen.

En viktig del i denna pedagogik är att det är gruppen som står för kunskapen i genomgången och att instruktörens roll inte är att vara facit utan att hjälpa gruppmedlemmarna till självupptäckt. Alla i gruppen är viktiga för att teamet ska fungera!

Fokus i debriefingen (genomgången) hamnar sannolikt på olika plan beroende på syftet med övningen och gruppens utvecklingsnivå:
- hundarnas förmågor
- individuella kunskaper
- gruppens kommunikation och ledarskap/medarbetarskap

Några viktiga egenskaper för att en grupp ska fungera, speciellt i stressade situationer, är:
- Ledarskap
- Kommunikation
- Överblick över situationen (situation monitoring)
- Hjälp från medarbetare (mutual support)
Detta är färdigheter som en del personer har lättare för och andra behöver träna lite till. Vi behöver skapa tillfällen då vi tränar det tillsammans i de team som vi ska jobba med i skarpt läge, dvs räddningshundgrupperna.

Om ni är intresserade kan ni läsa mer om teamträning och sjukvård på t.ex. TeamSTEPPS.

Tyst en längre tid

Bloggen har varit tyst en längre tid i väntan på att läget kring de internationella och nationella räddningshundar ska klarna. Dessutom har jag personligen haft en hel del att göra på jobbet. Några uppdateringar:

MSB, beställare av räddningshundar, vill egentligen endast ha internationella räddningshundekipage som bor i närheten av Arlanda. Målet är att ekipagen ska ha mindre än tre timmars inställelsetid till brytpunkt för utskeppning. Anledningen till detta är att planet med det kompletta teamet ska vara i luften inom sex timmar efter utlarmning. Då veterinärkontroller, packning av utrustning och lite strultid tar minst tre timmar kan alltså inte mer än tre timmar vikas till transport av ekipagen till Arlanda. Det finns ett förslag om att även Sturup ska kunna användas som plats för att ta ombord räddningshundekipage. I planeringen finns redan att planet med teamet ska stanna till på Sturup för att ta ombord personal.

Räddningshundutbildningen har fram till idag varit fokuserad på att ta fram ämnen som lämpar sig för internationell verksamhet. Kommande internationella räddningshundekipage rekryteras från närområdena till Arlanda och Sturup. Som läget ser ut idag kommer inga nya räddningshundkurser att startas på orter med mer än tre timmars bilresa från Arlanda och möjligtvis från Sturup.

Den nya samhällshunden och rekrytering av fjällräddnings och eftersöksekipage till Polis kommer rimligtvis inte att vara kopplat till utbildning av internationella räddningshundekipage. Ett alternativ för SBK skulle kunna vara att skapa en räddningshundutbildning som motsvarar de önskemål som finns på eftersöksekipage hos Polis, Sjöräddning och Fjällräddning.

Vi som redan har räddningshundekipage i det tunga teamet och bor utanför närområdet till Arlanda eller Sturup är kvar i styrkan tillsvidare. För närvarande råder brist på utbildade ekipage i det önskade närområdet. Med tiden kommer det att fyllas på med välutbildade duktiga ekipage och då minskar behovet av ekipagen i ytterområdena.

Tid är liv efter en jordbävning. En insats med en tung sök och räddningsstyrka får inte fördröjas av att anspänningsvägar och brytpunkter är oklara. MSB arbetar med att se över möjligheterna till alternativa färdsätt för transporten till brytpunkterna för oss som bor i ytterkanten på upptagningsområdena, men inget är klart för tillfället.